Det här är den andra artikeln i en ny artikelserie skriven av vår chefredaktör Angelica. Hon berättar om hur hon tog steget att göra yogan till en större del av sitt liv genom att bli yogalärare. Med artiklarna hoppas hon inspirera andra, oavsett om de går i samma tankar eller inte. Hon blandar sina erfarenheter och tips från tiden från student till certifierad lärare med funderingar och tankar kring livet och drömmar. Du hittar den första artikeln i serien här.
Jag hade bestämt mig för att bli yogalärare, vilket kändes fantastiskt. Men hur skulle jag hitta den utbildning som var bäst för mig? Och hur gick det egentligen till när jag gick från strukturerad efterforskning till att helt lyssna på min magkänsla?
Världen svämmar över att yogautbildningar i olika form och till olika pris och det är lätt att gå vilse. Jag började därför i högst ingenjörsmässig anda med att sätta upp vissa kriterier som jag ville att utbildningen skulle uppfylla. Det var en iterativ process som tog ett tag. Jag googlade mig runt och läste om olika utbildningar, funderade för mig själv och kom sedan fram till två grundkriterier.
1. Utbildningen skulle vara Yoga Alliance-certifierad
Yoga Alliance är en av yogans branschorganisationer. De certifierar skolor som följer deras riktlinjer och regler och verkar för en standardisering av yogalärarutbildningar. Även om Yoga Alliance-certifiering inte är en garanti för att en utbildning är bra, finns det ändå en grundtanke kring bland annat kursens innehåll. Att vara utbildad hos en Yoga Alliance-certifierad skola kan också hjälpa när man vill jobba utomlands, eftersom YA skapat standarder som är lika oavsett var du är i världen.
2. Utbildningen skulle vara någorlunda överkomlig i pris
Det finns verkligen en uppsjö av utbildningar i Sverige. De flesta ligger högt i pris, vilket är förståeligt eftersom det tar mycket tid och resurser för att genomföra en bra utbildning. Jag ville dock se om det gick att hitta något som inte grävde ett alltför stort hål i sparkontot.
På jakt efter en något billigare utbildning började jag söka runt i Europa. Jag började fundera på om jag kanske skulle försöka kombinera yogautbildning med en spanskakurs i Spanien, eller om jag skulle försöka ta mig till något land jag ännu inte varit i. Efter lite funderande kunde jag skriva ner ytterligare fyra kriterier:
3. Utbildningen skulle hållas utomlands
För att hålla priset nere och verkligen maximera min upplevelse ville jag genomföra utbildningen utomlands.
4. Utbildningen skulle vara en intensivkurs
Att bestämma sig för att åka utomlands för att utbilda sig och samtidigt ha ett liv hemma i Sverige, gjorde att jag tog beslutet om att utbildningen behövde vara någon form av intensivkurs. I och med mitt tidigare beslut om att jag ville gå på en Yoga Alliance-certifierad skola blev detta inte ett problem, eftersom de ofta erbjuder en månad långa 200 hr-kurser.
5. Utbildningen skulle röra flera stilar
Jag visste tidigt att mitt mål som lärare var att kunna hjälpa mina elever att hitta den eller de delar av yoga som passade dem. Dessutom är många yogastilar nära besläktade. Att bara välja en stil kändes helt enkelt inte rätt.
6. Utbildningen skulle var anpassad för oss som ville bli lärare
Många som utbildar sig till yogalärare gör det för att fördjupa sin egen praktik. Jag ser inget fel med detta, vi är alla fria att välja vad vi gör med det vi lär oss. För mig var det otroligt viktigt att fokus för utbildningen inte bara låg på att praktisera yoga, utan att det även låg på pedagogik och att lära ut.
Jag fortsatte att leta kurser i olika delar av Europa, men kände aldrig att jag hittade riktigt rätt. Istället började jag kika på Indien. Jag hade varit i Indien tidigare och längtat efter att få åka tillbaka och se nya delar. Vore inte detta den ultimata kombinationen? Mitt sista kriterium blev således:
7. Utbildningen skulle hållas i Indien
Jag visste att jag inte ville utbilda mig i Goa, där jag tidigare varit, utan istället se någon annan del av landet.
Men yoga i Indien är stort och Indien är större. Var skulle jag börja leta? Det var här ödet la sig i och jag tog steget ifrån mina ingenjörsmässiga eftersökningar, Oavsett om man tror på ödet eller inte, så har vi alla upplevt de där mötena eller tillfälligheterna som får en att med rädsla säga "Tänk om...". Julfesten 2017 på mitt gamla jobb kommer för alltid vara ett "Tänk om..."-tillfälle för mig. Jag skulle sluta på mitt jobb, men min chef lät mig följa med på julfesten. Vi var några hundra personer som gick på festen. Vid middagen blev jag bordsgranne med en kille som sett mitt Hej då-mail och vi började prata om framtiden. Det visade sig att han precis kommit tillbaka från den typ av resa som jag ska påbörja. Vi kom in på att hans sambo gjorde sin yogalärarutbildning hos en skola i Indien och att hon var hur nöjd som helst. Han lovade att skicka skolans namn till mig, så jag kunde kolla upp den.
Annons
Det faktum att det att det var julfest och dessutom min sista dag gjorde att jag, helt ärligt, inte hade några större förhoppningar på att vi skulle lyckas komma i kontakt med varandra igen. Ett par dagar senare hade jag dock skolans namn i min mail. Jag kollade upp skolan och såg att de hade intensivkurser i Himalaya som passade i min budget. Det tog inte många sekunder innan jag hade bestämt mig.
Julfesten var den 9 december. I mitten av januari hade jag bokat min utbildning. Nu var det bara att vänta och hoppas att magkänslan inte hade lurat mig.
I nästa del av serien får du följa med på min månadslånga intensivutbildning på en bergssluttning i Himalaya. Missa inte det!
Kramar,
Angelica
Missa inte heller möjligheten att prenumerera på våra artiklar! Genom att prenumerera får du en notis när vi släpper nytt.