Att yoga i Himalaya bland apor, åsnor och en och en annan skorpion

Uppdaterad: 8 jan 2019

Del 3 i artikelserien Vägen till att bli yogalärare


Det här är den tredje artikeln i artikelserien Vägen till att bli yogalärare, skriven av vår chefredaktör Angelica. Hon berättar om hur hon tog steget att göra yogan till en större del av sitt liv genom att bli yogalärare. Med artiklarna hoppas hon inspirera andra, oavsett om de går i samma tankar eller inte. Hon blandar sina erfarenheter och tips från tiden från elev till certifierad lärare med funderingar och tankar kring livet och drömmar. Du hittar den första artikeln i serien här och den andra artikeln här.

Att leva och andas yoga i fyra veckor. Jag hade inte åkt om jag inte hade trott att det skulle bli fantastiskt, men jag hade inte kunnat föreställa mig att det skulle påverka mig så här djupt. Det blev en resa som bjöd på höga berg med milsvid utsikt, men också djupa dalar kantade av branta, hala sidor. En resa där jag lärde mig om så mycket mer än bara yoga. Och framför allt, en resa som för alltid kommer göra att jag vill åka tillbaka till Indien.

Utbildningens upplägg

En inledande ceremoni med alla kursdeltagare och lärare blev starten på fyra intensiva veckor. Eftersom utbildningen var "multi style" (hatha/ashtanga/vinyasa) fokuserade vi på en stil varje vecka. Den sista veckan hade vi våra teoretiska och praktiska slutprov.

Måndag till fredag hade vi undervisning 06:30-19, på lördagarna gick vi halvdag och på söndagarna var vi lediga. Vi var där för att lära oss och vårt schema var anpassat för det:


06:30-07:00 Meditation/pranayama/mantran

07:00-09:00 Asanapass

09:00-10:00 Frukost

10:00-11:20 Anatomilektion

11:40-13:00 Yogafilosofilektion

13:00-14:00 Lunch

14:00-15:20 Yoga education (lektion kring att lära ut yoga)

15:40-17:00 Linjering och justeringar

17:30-19:00 Asanapass

19:00 Middag


En av de avgörande anledningarna till att jag valde just den här skolan var att de uttalat hade som fokus att förbereda sina elever för att faktiskt lära ut yoga. Jag visste innan jag åkte att många gick en yogalärarutbildning för att fördjupa sig själva i sin yoga och att det inte är alla utbildningar som fokuserar lika mycket på att man ska lära sig lära ut.



För att förbereda oss praktiskt inför att lära ut hade vi varje vecka en så kallad practicum, en uppgift där vi skulle förbereda oss och sedan lära ut en sekvens till en del av gruppen. Det började mycket enkelt första veckan och blev sedan gradvis svårare. Sista veckan, under vårt "slutprov" skulle vi hålla i en två timmar lång klass tillsammans med några ur gruppen. Att gradvis utöka både svårighetsgrad och längd på uppgifterna gjorde att vi, som hade varit märkbart nervösa första veckan, med både glädje och trygghet höll i våra slutklasser.



Lärarna

Utbildningen hölls av en liten grupp lärare som alla var mer eller mindre specialiserade inom olika stilar/områden. De hade varierande bakgrund och olika synsätt på både hur yoga utövas och hur det bör läras ut.


Variationen hos lärarna hör även det till något av det jag uppskattade allra mest med utbildningen. Hade vi varit i Indien endast för att vidareutveckla oss själva inom yoga hade det kanske inte varit optimalt, men eftersom vi var där för att börja hitta vår egen stil och inriktning var det oerhört viktigt att få se och höra så många vinklar som möjligt.


Lärarna var också väldigt måna om att vi just skulle få jobba med att hitta vår egna stil och försökte inte trycka in oss i en förutbestämd ram.



Boendet

Skolan hade hade sina sommarkurser i den lilla byn Dharamkot i den nordliga delstaten Himachal Pradesh. För att ta sig dit tog man inrikesflyg från Delhi till Dharamsala och därefter vidare på en timslång, stundtals hårresande, bilresa upp i bergen.


Allteftersom deltagarna anlände till skolan blev vi tilldelade våra rum. De flesta kursdeltagarna hade valt att boka ett rum i några av de guest houses som fanns runt omkring shalan. Jag fick ett enkelt, men trevligt rum med tillhörande badrum (vilket jag, vis av en tidigare Indienresa, valt att betala extra för) i samma guest house där shalan låg och där all mat serverades. I kursavgiften ingick nämligen frukost, lunch och middag måndag till fredag.


Maten

Maten var helt vegetarisk. Till frukost hade vi ett roterande schema med bland annat gröt eller färsk frukt med yoghurt. Till det fick vi alltid en kopp ingefärate med citron. Utöver det som ingick kunde man välja på ett antal olika sorters färskpressad juice, smörgåsar och annat gott.


Luncherna bestod av olika röror med ris och chapati och det gick att få generösa portioner om man var extra hungrig. Till middag fick vi ris med grönsaker och yoghurt i stort sett varje dag. Jag gillade det, men det var en del som valde att gå ner till grannbyn och äta något annat (vilket även jag gjorde mot slutet).


Mina tankar

Jag är verkligen enormt glad för att jag valde att ta steget och gå den här utbildningen. Att välja att åka till Norra delen av Indien visade sig också bli helt rätt, jag älskade bergen! Monsunen kom lite tidigare än väntat och det tog ett tag innan man vande sig vid att det på eftermiddagarna mullrade och blixtrade konstant i 1,5 timme. Det var inte heller alltför roligt att hitta skorpioner och spindlar inne på sitt rum när man kom dit efter middagen. Men att kunna vandra i bergen på helgerna och att kunna sitta och se ner i dalen gjorde det värt det.



Att leva yoga i fyra veckor var verkligen fantastiskt, men det var tufft. Långa dagar ledde till både fysisk och mental trötthet och det var hos många mycket som kom upp till ytan och som behövde bearbetas. För mig slog det till en dag i mitten av den andra veckan. Jag började helt plötsligt gråta vid frukosten och sen gick det inte att sluta.


Det fanns egentligen ett krav om 100% närvaro för att bli godkänd på utbildningen, men det var inga problem att missa någon klass om man mådde dåligt. Lärarna visade sig vara fantastiska i det här avseendet också - de fanns där för att prata och var inkännande utan att tränga sig på. Sedan var det bara att återgå till klasserna när man var på banan igen.



Det fanns också fantastiskt härliga personer i gruppen. Vi var en stor grupp på 33 personer, och i efterhand skulle jag nog ha önskat en något mindre grupp. Gruppens storlek och det faktum att vi kom från alla världens hörn gjorde dock att vi kunde lära oss otroligt mycket av varandra också. Den enda stora nackdelen var nog att vi inte riktigt fick plats runt middagsbordet när monsunen öste ner.


Om du funderar på att göra samma sak som jag så säger jag bara - GÖR DET! Se till att ta reda på det du kan om skolan och lärarna innan, så du har störst möjliga chans att hitta något som passar dig. Men utöver det, våga låta det bli som det blir. Och glöm inte att skriva dagbok, för de tankar och minnen som du samlar på dig under den här tiden kommer du vilja ha kvar.

Missa inte möjligheten att prenumerera på våra artiklar! Genom att prenumerera får du en notis när vi släpper nytt.


#AngelicaHummel #Vägentillattbliyogalärare