Denna artikel är skriven av Leila Andersson. Leila är coach, yogalärare, entreprenör och inspiratör och driver plattformen Ett Större Liv. Läs mer om Leila och Ett Större Liv här.
Yinyoga ger oss tillåtelse att stanna upp.
Vi springer framåt 24 timmar om dygnet. Många av oss har tappat kontakten med kroppen, stunden och vår medfödda förmåga att “bara vara”. Och vi längtar. Vi längtar något så innerligt efter att få stanna upp, känna och leva bara lite mer för stunden. Men inte många av oss vet hur eller vart vi ska börja eller ens att det är det vi längtar efter. Som genom av en slump finner vi oss på mattan i någon yinyogaställning eller position och något händer, något väcks, något börjar skifta. Vi förstår inte på en gång vad, det kan dröja månader innan vi kan sätta ord på vad det är som händer men vi känner att något händer, något viktigt. Så vi kommer tillbaka till mattan. Om och om igen.
Yinyoga ger kroppen utrymme att vara precis så som den är.
I yinyoga använder vi yogans ställningar för att hitta in i och få kontakt med kroppen, inte kroppen för att utföra eller prestera särskilda yogaställningar. Så för kanske första gången någonsin jobbar vi aktivt med att släppa taget om att fixa kroppen så att den klarar av att göra något den inte är redo för. Allt som händer på mattan under en yinyoga klass syftar till att supporta kroppen där kroppen är för tillfället. Genom att mjukt acceptera det som är och stanna precis vid vår gräns, där vi känner ändamålsenligt motstånd, öppnar vi upp kroppen lite till och lite till. Med hjälp av gravitationen och andetaget, inte muskel eller viljekraft.
Yinyoga ger oss tillåtelse att känna allt.
Vi håller ställningarna i yinyoga statiskt, stilla och en längre stund. En längre stund kan vara 3-5 minuter men det kan också vara mer eller mindre beroende av vilken position vi håller. Under dessa minuter kan många känslor hinna komma och gå. Oftast sprungna ur tankar om den egna förmågan i relation till positionen, ur ovanan att vara stilla eller ur kontakten med något djupare som uppstår inom oss. Frustration, ilska, sorg, rädsla men också glädje, kärlek, värme och öppenhet. Yinyogan vill skapa utrymme för att allt ska få finnas, utan dömanden och värderingar. Kanske även detta för första gången någonsin. Det är inte ovanligt att både tårar och lyckorus flödar fritt.
Yinyogan ger oss möjlighet att se begränsande tankemönster.
De längre stunderna av stillhet i positionerna bjuder också in till reflektion. Vi får en chans att uppmärksamma vilka ord vi fyller sinnet med. Är dem vänliga? Är dem nödvändiga? Är de sanna? Måste vi tro på dem? Måste vi agera på allt som uppstår i sinnet? Eller kan vi börja se att vi faktiskt kan låta saker passera. Utan att vi engagerar oss, utan att vi hakar fast i allt som sägs och uttrycks där inne. Så småningom lär vi oss urskilja de tankar som på riktigt är våra, från dem som inte är våra, som vi kanske lånat av folk runt omkring oss, kollegor, skolan, familj, samhället och normer.
Yinyogan släpper spänningar och lindrar smärta.
Även om det kortsiktigt kan kännas tvärtom! Fysiska förnimmelser kan kännas väldigt intensivt i yinyoga. Vi kan få en känsla av att “inte stå ut” och självklart ska vi inte stå ut med farlig smärta. Så snart vi känner smärta som känns farlig ska vi genast backa ur positionen. Om vi däremot känner en utmanande intensitet, som vi vet inte är farlig, som vi vet skulle släppa så snart vi tar oss ur ställningen eller ändrar form så är det bra för oss att “härda ut” och möta den rädsla som vill ta oss ur positionen. Upplevelsen av en djupgående “release” när kroppen släpper kanske år av stagnerad energi i vävnader lindrar smärta och obehag på ett näst intill beroendeframkallande sätt. Den långsiktiga effekten blir en avspänning i hela kroppen som är både förlösande och välgörande.
“Helt underbart! Jag känner mig som en ny människa varje gång“ utbrister en man som kommer regelbundet på mina yinklasser och jag kan inte annat än att hålla med.
Och egentligen skulle man kunna säga att allt detta är sant för alla yogaformer fast på lite olika sätt.